måndag, april 30, 2007

Halloumi

"Wenn jemand eine Reise tut, so kann er was erzählen". (Matthias Claudius, 1740 - 1815). Så sant.

Sant är också att man nästan alltid upptäcker något nytt att stoppa i "brödintaget" när man är på resande fot.

Larnaca, Cypern, en dag för ungefär 15 år sedan, med ett bestämt mål i sikte: Den gamla saluhallen. Nu skulle det bli fruktfrossa. Fräsch, solmogen frukt är inte frusna nordbor bortskämda med. In gick vi genom första bästa öppna dörr och vi befann oss plötsligt inne i en lokal som mest liknade ett varulager - vilket det också visade sig vara.

En äldre man upptäckte vår vilsenhet. Istället för att visa oss rätt bjöd han in oss till sitt kontor. Där blev vi sittande i flera timmar medan han över en kopp cypriotisk kaffe berättade om sin verksamhet och sina kontakter med de svenska FN-soldaterna på ön. För att göra en lång historia lite kortare slutade det hela med att mannen, som hette Georgios, till sist följde oss till Saluhallen. Där fick vi en privat guidning och en introduktion till det cypriotiska köket.

När vi kom tillbaka till det lilla lägenhetshotellet hade vi inte bara frukt i våra påsar, utan också potatisar i en storlek som jag annars aldrig skulle komma på tanken att köpa. Vi hade smör, vin och en ost som hette Halloumi.

Med de begränsade kokmöjligheter som står till buds i en enkel turistlägenhet, bestämde vi oss för att helt enkelt koka de här jättestora potatisarna och på svenskt vis äta dem med en klick smör. Den lite salta, gummiliknande osten skars i skivor och fick följa med på tallriken som tillbehör. Jag vågar påstå att det var de godaste potatisar jag någonsin ätit.

Så gick det till när Halloumin kom in i vårt liv. Men det dröjde flera år innan vi kunde hitta osten på butikshyllorna hemmavid.

Grillad Halloumi

Numera grillar vi den med lite finess. Till 2 pkt Halloumiost behövs 2 msk finhackad röd chili, 2 msk olivolja och 1 st lime. Chilin blandas med olivoljan och får stå ett par timmar. Osten skärs i centimetertjocka skivor och grillas på utegrillen tills den är lite brun och seg. Ostskivorna läggs upp på ett fat, chiliblandningen rörs om och droppas över halloumin. Över det hela pressas limesaft.


I en artikel i Svenska Dagbladet , publicerad den 15 april i år, står det att Cypern är kanske inte det första resmålet man tänker på om man gillar att äta gott på sin semester. Men läser man artikeln i sin helhet framgår det att inget kan vara mer fel.

Det håller jag med om.

6 kommentarer:

  1. mmm... jag gillar halloumi!

    Trevlig Valborg!

    SvaraRadera
  2. Ja, Nina. Det gör jag också. Passar som tillbehör till allt möjligt.
    Trevlig Valborg du också. Tänker även på dina hundar som inte har det så trevligt när det smäller här och var en kväll som den här.

    SvaraRadera
  3. Åh, vad gott det ser ut. Jag är HUNGRIG!
    ;-))

    SvaraRadera
  4. Gunilla: Nu är förstås Halloumi smått beroendeframkallande :).

    Men det lär ska finnas en annan ost, en brasiliansk, som liknar Halloumi: Queijo de Coalho. Jag vet inte om den finns i Sverige. Kanske Stockholm?

    SvaraRadera
  5. Hej!
    Vi ska grilla halloumi i ugnen på nyår och ha som förrätt...
    Har du något bra vintips?

    TACK på förhand =)

    SvaraRadera
  6. Hej Anonym,
    Lindemans Bin 45 Cabernet Sauvignon, nr 6226, 80 kronor eller 35 South Carmenere, nr 6625, 69 kronor.

    Gott Nytt År!

    SvaraRadera

Jag uppskattar att du tar dig tid att besöka och lämna en kommentar på min blogg. Även om jag kanske inte alltid besvarar alla kommentarer, läser jag alla. Har du frågor om ett speciellt recept är du också välkommen att skicka e-post.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...