Jag har tillbringat drygt en vecka i den nordjämtska fjällvärlden och återvänt hem igen med mängder av fullmogna hjortron.
Man får verkligen slita för att få ihop kilon. Det är så många faktorer som spelar in om hjortronen ska växa sig stora och fina. Lokala köldnätter eller brist på insekter är bara ett par exempel på företeelser som en hjortronplockare får vara beredd på kan komma att resultera i en tom bärhink.
Långt tillbaka i tiden var det bara hjortronen som man satte något egentligt värde på. Inte konstigt alls. Innan sockret kom var ju bär en färskvara som inte kunde sparas utan måste ätas upp direkt. Undantaget var hjortronen. De höll sig bra hela långa vintern.
De år då det blev rikligt med hjortron plockades de och man kokade de mogna bären tills det blev en grötliknande bärmassa. Myltgröten förvarades sedan i trätunnor eller träkar med lock. Den åts osockrad med mjölk till som ett surrogat för annan gröt.
Än idag föredrar många jag känner att ta tillvara hjortronen på det här sättet. I frysen håller sig myltgröten i flera år. Nuförtiden sockras gröten förstås.
Av myltgröt går det snabbt och enkelt att göra en varm sås till glass och efterrätt.
Kokt Bärsås
INGREDIENSER
7 dl bär
8 dl vatten
2 dl socker
1 msk potatismjöl
½ dl kallt vatten
GÖR SÅ HÄR:
1. Koka upp vattnet och tillsätt socker och bär.
2. Koka i cirka 10 minuter.
3. Rör ut potatismjölet i kallt vatten.
4. Dra kastrullen från värmen och rör ner redningen.
5. Ge allt ett snabbt uppkok och strö eventuellt lite socker över såsen.
Av den här satsen blir det cirka 1 liter sås. Det bör räcka till 10 serveringsportioner om man räknar med att servera 1 dl per portion.
Jag blir så avis - har aldrig plockat hjortron i Norrland. Här kan finnas något enstaka - du hittar dem bara om du har någon som "vet" var dem finns. Hjortronsylt - så gott till lite glass.
SvaraRaderaAnnamaria: Det är precis likadant här. Man hittar dom inte om man inte vet var man ska leta.
SvaraRaderaNu har vi vandrat omkring i min mans barndomstrakter, som han kan utan och innan. Faktum är att vi plockade både blåbär och hjortron. Samtidigt. Fast inte i samma hink, förstås:)
Det fanns inga hjortron på myrarna och det fanns bara lite grand på fjällsluttningarna. Men inne i skogarna, i gläntorna runt myrarna, fanns både hjortron och massor av blåbär.
Åhh gud så gott det låter! Myltgröt har jag aldrig hört men jag älskar ju hjortron!!
SvaraRaderaKryddburken: I mitt föräldrahem kallades hjortronen för myrbär. Mylta och myltgröt hörde jag inte heller talas om förrän jag kom till Jämtland. Det liknar mer det norska "molter" eller "multer". Där gör man också moltegrøt.
SvaraRaderaDet lär visst ha tjänats pengar på export av "moltegrøt" från Nord-Norge redan på 1500-talet.