Med Smak för Skorpor

Familjeföretaget Leksandsbröds säljkår representerar numera också tyska skorptillverkaren Brandt och jag har fått tillfälle att prova deras tre nya miniskorpor.















De här miniskorporna är så små och söta att jag skulle vilja jämföra dem med godisbitar.

1. Riven kokos på den klassiska Brandtskorpan.
2. Mjölkchokladskorpan är i första hand tänkt för barn och ungdom.
3. Mörk choklad på fullkornsskorpan för mer vuxen smak















Alla tre sorterna är som skorpor ska vara - hårda och knapriga. Min favorit är de kokosdoppade som har en exotisk smak. Choklad är visserligen en passion för mig men inte på skorpor. Jag tror att barnbarnen kommer att gilla de chokladdoppade. Det återstår emellertid att se om de kan konkurrera ut de "dansanta" Ballerinakexen.

Från Brandts miniskorpor till forna tiders skeppsskorpor är steget oerhört långt. En gång i tiden var de nödvändig färdkost för sjömän och andra långresenärer. Torrt, stenhårt bröd som bakades av rågmjöl och vatten.

Med tanke på att många hade dåligt med egna tänder gick de skorporna förstås inte att tugga sönder. De måste först blötläggas. På frukostmenyn för besättningen på amiral Nelson's (1758-1805) fartyg stod bland annat "Scots coffee". Den drycken hade ingenting med kaffe att göra utan bestod av sotigt brända skeppsskorpor, krossade och blandade med hett vatten.

På min farmors tid var de doppvänliga långskorporna en självklar del av den dagliga kosten. Om jag talar om att hon var född 1883 inser var och en att de skorporna också är historia. Farmors skorpor bakades i vedspisens ugn och hon använde handen för att känna efter om värmen var den rätta. När bakningen var färdig skulle skorporna rostas och färgsättas medan ugnen fortfarande var varm.  Sedan torkades skorporna med ugnsluckan öppen.

Min mamma krossade rundskorpor och gjorde skorpmjöl som sedan blandades i köttbullsmeten. Till nyponsoppa serverades aldrig mandelbiskvier utan grovt krossade skorpor.

Det här är inte det snabbaste bakverket i världen att baka men rostningen och torkningen gör det till det hållbaraste. Så här lyder ett gammalt recept från 1930-talet:

Kardemummaskorpor
125 g flottyr
1 liter mjölk
1,650 kg vetemjöl
1 tsk salt
75 g jäst
150 g smör eller margarin
2-2½ dl socker
12 st kardemummakärnor

Degen tillsättes på varmt degspad med flottyren smält däri och ställes att jäsa.
Sockret röres med smöret och de finstötta kryddorna och tillsättes den uppjästa degen, som omarbetas.
Därefter ställes den åter att jäsa till sin dubbla storlek.
Utbakas -utan mjöl- till små bullar, vilka ställas att jäsa på smorda plåtar och gräddas i het ugn. När bullarna kallnat, skäras de eller delas med gaffel och rostas i varm ugn tills de fått färg, därefter ställes skorporna att eftertorka.
Torkningen bör ske så nära efter rostningen som möjligt.

Om någon skulle vilja prova att baka efter ett gammaldags recept innebär gräddning i het ugn: ca 225°, rostning i varm ugn: 150-175°, torkning: 50-100°

Flottyren kan bestå av olja, kokosfett, flott eller liknande.

Ett frågetecken för mjölmängden. Det finns skillnader i bakegenskaper mellan det mjöl som vi använder idag och det som min generations far- och mormödrar hade tillgång till.