Halloumi

"Wenn jemand eine Reise tut, so kann er was erzählen". (Matthias Claudius, 1740 - 1815). Så sant.

Sant är också att man nästan alltid upptäcker något nytt att stoppa i "brödintaget" när man är på resande fot.

Larnaca, Cypern, en dag för ungefär 15 år sedan, med ett bestämt mål i sikte: Den gamla saluhallen. Nu skulle det bli fruktfrossa. Fräsch, solmogen frukt är inte frusna nordbor bortskämda med. In gick vi genom första bästa öppna dörr och vi befann oss plötsligt inne i en lokal som mest liknade ett varulager - vilket det också visade sig vara.

En äldre man upptäckte vår vilsenhet. Istället för att visa oss rätt bjöd han in oss till sitt kontor. Där blev vi sittande i flera timmar medan han över en kopp cypriotisk kaffe berättade om sin verksamhet och sina kontakter med de svenska FN-soldaterna på ön. För att göra en lång historia lite kortare slutade det hela med att mannen, som hette Georgios, till sist följde oss till Saluhallen. Där fick vi en privat guidning och en introduktion till det cypriotiska köket.

När vi kom tillbaka till det lilla lägenhetshotellet hade vi inte bara frukt i våra påsar, utan också potatisar i en storlek som jag annars aldrig skulle komma på tanken att köpa. Vi hade smör, vin och en ost som hette Halloumi.

Med de begränsade kokmöjligheter som står till buds i en enkel turistlägenhet, bestämde vi oss för att helt enkelt koka de här jättestora potatisarna och på svenskt vis äta dem med en klick smör. Den lite salta, gummiliknande osten skars i skivor och fick följa med på tallriken som tillbehör. Jag vågar påstå att det var de godaste potatisar jag någonsin ätit.

Så gick det till när Halloumin kom in i vårt liv. Men det dröjde flera år innan vi kunde hitta osten på butikshyllorna hemmavid.

Grillad Halloumi

Numera grillar vi den med lite finess. Till 2 pkt Halloumiost behövs 2 msk finhackad röd chili, 2 msk olivolja och 1 st lime. Chilin blandas med olivoljan och får stå ett par timmar. Osten skärs i centimetertjocka skivor och grillas på utegrillen tills den är lite brun och seg. Ostskivorna läggs upp på ett fat, chiliblandningen rörs om och droppas över halloumin. Över det hela pressas limesaft.


I en artikel i Svenska Dagbladet , publicerad den 15 april i år, står det att Cypern är kanske inte det första resmålet man tänker på om man gillar att äta gott på sin semester. Men läser man artikeln i sin helhet framgår det att inget kan vara mer fel.

Det håller jag med om.