Dopparedan

Nu är julen är här och för de flesta betyder det ledighet, avkoppling och mys med familjen. Men inte för alla. För en del människor är julen en smärtsam påminnelse om att man är ensam. För andra en påminnelse om att man inte har råd att köpa julmat, julklappar, julgran, pynt och allt annat som hör julen till. Till alla er sänder jag en extra tanke. Jul blir det ändå - fast annorlunda.

Hos oss ska vi om någon timma i all enkelhet doppa bröd i en gryta med skinkspad. En kvarleva från min barndom men också en kvarleva från medeltiden och den tid då Sverige var katolskt. Då innebar julfastan att det inte var tillåtet att äta kött förrän på julaftonskvällen.

När jag var barn innebar julafton en lång dags väntan innan julklapparna kunde delas ut. Det ägde rum sist av allt på kvällen. Efter att vi ätit dopp i grytan mitt på dagen serverades det ingenting ätbart förrän djuren i ladugården hade fått sitt. För deras del innebar det att de skulle ha extra mycket omvårdnad på julafton. De skulle dessutom ha något extra gott att äta på julaftonskvällen.

Risgrynsgröt skulle kokas och ställas på logen. Den skulle gårdstomten ha. Han fick man minsann inte glömma bort. Det blev alltid sena kvällen innan julmaten kom på bordet och den bestod enbart av mat som producerats på gården under dagar av hårt arbete.

Så vill jag till sist önska er alla en lugn och fridfull jul.