Det fanns ett halvdussin lådor med olika sorters svenska äpplen i butiken. De jag köpte var ovanligt stora och hade tydliga åsar. Doften var frisk och skalet kändes mycket fett. Smaken var både syrlig och söt. Så pass söt att något extra socker förutom sötman från kaksmulorna behövde inte alls tillsättas.
Äppelkakan serveras med fördel ljummen med halvtinad kall glass.
INGREDIENSER:
3-4 portioner
3 - 4 stora äpplen (ca 3/4 kg), skalade och inte alltför tunt skivade
1/4 dl pressad lime, citron eller apelsinjuice
ca 3 - 4 dl havrekaksmulor
1/4 - 1/2 dl smält smör
½ tsk kanel
GÖR SÅ HÄR:
1. Värm ugnen till 175 grader.
2. Blanda de skivade äpplena med juicen i en stor skål.
3. Stoppa havrekakorna i en plastpåse och banka sönder dem.
4. Blanda ihop kaksmulor, kanel och smält smör i en annan skål.
5. Bred ut hälften av äppelskivorna i en smord ugnsform.
6. Strö över hälften av kaksmulorna.
7. Täck med resten av äppelskivorna och avsluta med ett lager kaksmulor.
8. Grädda mitt i ugnen i ca 35-40 minuter eller tills äpplena blir mjuka men fortfarande har lite av tuggmotståndet kvar.
Inspirationen till receptet kommer från en äldre amerikansk efterrätt som kallas "Apple Betty" - en slags brödpudding där frukt, brödsmulor, smör och socker varvas. Den kan spåras ända tillbaka till 1800-talets kolonialisering av Amerika. Äpplen måste ha varit en ypperlig råvara för de tidiga bosättarna eftersom de kan lagras och har många användningsområden.
Den mest kända "Bettyn" är "Apple Brown Betty", som huvudsakligen innehåller skivade äpplen, söndersmulat bröd, smör, farinsocker och lite kanel. Förr i tiden användes även torkade äpplen. Då fick man lov att tillsätta vatten, annars blev det för torrt.
Visst, de pionjärer som reste västerut i Amerika på 1800-talet behövde säkert använda upp sitt torra gamla bröd på diverse sätt. Inget fick förfaras. "Bettyn" påminner en hel del om den skånska äppelkakan, eller hur? Den som består av skorpbröd, äppelmos eller äppelskivor, kanel, socker och smörklickar, ni vet.
Nyligen tillbringade jag några veckor i en av Stockholms södra förorter. Äppelträden i villaträdgårdarna dignade av frukt och mycket låg på backen. Jag, som inga äppelträd har, blev rätt fundersam över detta överflöd av äpplen som få verkade intresserade av att ta rätt på.
Nåja, fallfrukten lär väl i alla fall bli mat åt rådjuren och småkrypen. Jag kände mig hur som helst för gammal för att palla äpplen.
