Veckans hemgjorda granolamüsli

De bästa frukostar jag ätit är tveklöst de som jag fått på de generösa frukostbufféer som en del svenska hotell dukar upp. Det är bara ett aber. Klockan sju-åtta på morgonen är inte aptiten så stor att jag klarar av en frukost lika överdådig som en festmåltid. Ögonen brukar vid såna tillfällen vilja ha mer än magen tål.

I normala fall håller jag mig bara till en snabb och enkel frukost, vilket betyder gröt vintertid och resten av året yoghurt och hemgjord granolamüsli. Det enda som då brukar variera är ingredienserna i den blandningen.















Att skapa sin egen frukostblandning är egentligen bara en fråga om att kombinera gryn, nötter, frön, vegetabilisk olja, vatten, sötningsstoff och kryddor i lagom proportioner. Tar man ungefär dubbelt så mycket gryn som nötter och frön brukar det bli bra.

Så strängt taget behövs väl inga recept och exakta mått. Den här veckan hade jag i alla fall papper och penna framme och skrev upp exakt hur mycket och vad jag la i:

5 dl havregryn
5 dl rågflingor
1 dl linfrön
2 dl solrosfrön
1 dl hackade mandlar
2 dl blandade och hackade nötter
1½ dl rörsocker (råsocker)
1 tsk salt
1 msk kanel
3/4 dl rapsolja
2 dl vatten

1 dl nyponsoppspulver (för C-vitaminets skull)

Rör ihop alla ingredienserna utom nyponsoppspulvret i en stor bunke. Fördela sedan blandningen jämnt i stora långpannan. Rosta i ugnen på 200° (det tar ca 25-30 minuter i min ugn). Vänd och rör om var 10:e minut. När blandningen tas ur ugnen är den ganska mjuk men blir knaprig när den kallnat. Låt det hela kallna helt i långpannan och rör sedan i nyponsoppspulvret. Häll på burkar med lock.

Ska man vara riktigt petnoga och om rätt ska vara rätt så är granola en sak och müsli en annan. Müsli är otvivelaktigt nyttigare. Speciellt för den som räknar kalorier. Granola är godare.

Müslins upphovsman var en schweizisk läkare som hette Maximilian Bircher-Benner. Han grundade i början av 1900-talet en klinik på berget ovanför Zürich som snabbt blev känd långt utanför Schweiz gränser. Kliniken fick namnet "Lebendige Kraft" (levande kraft eller livskraft). Bircher-Benner förespråkade en kost som till stor del bestod av levande föda, dvs råkost.

Bircher-Benners müsli har få likheter med det torrfoder som vi idag kan köpa färdig på påse.















Recept

En portion äkta Bircher-Benner-müsli blandas ihop så här:
Två små, eller ett stort, väl avtorkat (giftfritt odlat) äpple, en matsked hackade hasselnötter, mandlar eller valnötter, en struken matsked havregryn som tolv timmar i förväg blötlagts i tre matskedar vatten, citronsaft från en halv citron, en matsked söt kondenserad mjölk (kan ersättas med grädde och eventuellt lite honung). Mjölk, alternativt grädde, och citronsaft blandas ner i havregrynen. Sedan rivs hela äpplet (inklusive skal och kärnhus) och rörs direkt ner i smeten, helst utan att komma i kontakt med luften. Serveras omedelbart. De hackade nötterna tillsätts i samband med serveringen.

Granola uppfanns förmodligen under senare delen av 1800-talet i trendiga New York av en läkare med namnet James Caleb Jackson. Han gjorde en deg av grahamsmjöl och vatten som bakades ut och gräddades i ugn. Slutprodukten, en torr hård brödkaka, bröts sedan sönder i småbitar. Han kallade skapelsen för "granula". (Inte alldeles olikt "bryta", dvs. söndersmulat hårt okryddat tunnbröd som jag fick äta tillsammans med sylt och mjölk när jag var barn ).

Något senare började läkaren, hälsokostpionjären och corn flakes-uppfinnaren John Harvey Kellogg experimentera med en annan och liknande produkt som han också kallade "granula". Då tog det hus i helsike. Dr Jackson stämde omgående och enligt amerikansk sed Dr. Kellogg. För att undvika en rättsprocess blev han tvungen att ändra namnet på sitt hopkok till "granola".

Källa: Vegetarisk (rå)kost och det reformerade livet















Müsli? Eller granola? För mig personligen spelar det ingen större roll vad de kallas, våra nya varianter av grynblandningar. Varför inte granolamüsli? Då har ju båda täckts.