Kronjuvelen på julbordet
Förr i tiden betydde julen oändligt mycket mer än den gör för oss idag. Det fanns ju ingenting som hette lagstadgad semester förrän på 30-talet utan folk slet ont året om. Julen med allt vad den innebar av mat och traditioner var belöningen. Fortfarande är julen i hög grad traditionens tid för många men vi behöver inte tillverka julbordets delikatesser själva om vi inte vill.
En del julmat gör avtryck i minnet. Min barndoms julskinka var aldrig benfri. Den var enormt stor och kom alltid från den hemslaktade grisen. Skinkan skulle ligga i en lag bestående av vatten, grovsalt och lite socker i 2-3 veckor före jul. Därefter vattnas ur ordentligt innan den kokades. Mamma använde aldrig salpeter i saltlagen och därför var skinkan grå när den var färdigkokt. Ingen tyckte det såg oaptitligt ut. Vi visste inte om någonting annat.
Numera är det inte lika viktigt som förr att koka julskinkan själv. Allt fler väljer den färdigkokta varianten. De flesta av de storsäljande skinkorna som funnits i butikerna under senare år har dessvärre också innehållit mer eller mindre onödiga tillsatser. Men nu har debatten kring E-numrens vara eller inte vara börjat ge resultat.
Under året som gått har Ridderheims lanserat ett nytt produktsortiment under samlingsnamnet Lilla Saluhallen. Ett litet företag som heter Jokkmokks Korv & Rökeri producerar de E-nummerfria skinkor som tas in i Lilla Saluhallens sortiment.
Gamla kunskaper i matframställning kombinerat med forskande resulterade i somras bland annat i den första svenska e-nummerfria skinkan (Fjällskinka). Nu lanserar Ridderheims även en färdigkokt julskinka utan E-nummer. Den innehåller skinka i helvara, cikoriarotfiber, acerolakörsbär, druvsocker och kryddor. Griljera får man förstås göra själv.








